Den första gången ordet sommarnöje dyker upp, är i A.F Dalins Ordbok öfver svenska språket på 1850-talet. Där sägs sommarnöje vara ”ett ställe på landet där man för sitt nöje tillbringar sommartiden.” Men fenomenet är dock äldre. Redan på antiken valde de som kunde, att balansera stadslivet med att vistas på landet.
Till en början var detta förunnat de välbeställda och bara dem. Men med tiden började allt fler kunna skaffa sig ett andra hem på landet. Ett sommarnöje. På senare år har sommarlivet förändrats. Nya aktiviteter och förväntningar kräver mer avancerade hus, som kräver sitt av arbete och underhåll. Samtidigt som livet i staden blivit alltmer intensivt.
Så det är en viktig roll de ska fylla, sommarnöjena. På några flyktiga veckor ska livet komma ifatt. Samtidigt som man ska träffa släkt och vänner. Då ska inte renoveringar och byggnationer ta platsen och stjäla syret.
Vi vill återställa sommarnöjet till vad det en gång var. Ett nöje, om sommaren. Eller året runt om man så vill. En plats där man kan umgås och hinna tänka en och annan onyttig, och just därför vacker, tanke.